vi är inte sådana som i slutet får varandra.
jag har haft ungefär noll inspiration de senaste dagarna och har inte riktigt haft tid att skriva, men nu är jag tillbaka för att stanna!

denna boken läste jag ut för någon vecka sedan och den var verkligen speciell. man fick läsa om cassiopeja svensson, med hemstaden intatuerad på underarmen, som flyttar från småstaden hon kommer från till huvudstaden. alla hennes vänner är rätt så tråkiga om jag får säga det själv, men en dag ringer det på telefonen. en röst svarar att det är agnes och att det var längesen sedan sist. cassiopeja känner inte igen rösten men de bestämmer träff senare samma dag. och agnes, ja vad ska man säga, skiljer sig lite från alla andra. de hittar på massvis med saker tillsammans och det är spännande att se hur deras bestyr slutar.

cassiopeja träffar även casper, som bor våningen över. de får en väldigt annorlunda kärlekshistoria som är både krånglig och fin. och även om slutet är fruktansvärt så är det samtidigt så himla fint.

boken är skriven av katarina sandberg och det är hennes första roman. jag skulle beskriva boken som annorlunda, rolig, spontan men även lite seg på vissa ställen. det kan hända saker då man inte förstår sammanhanget eller så. men annars en bra bok! kramar.

denna boken läste jag ut för någon vecka sedan och den var verkligen speciell. man fick läsa om cassiopeja svensson, med hemstaden intatuerad på underarmen, som flyttar från småstaden hon kommer från till huvudstaden. alla hennes vänner är rätt så tråkiga om jag får säga det själv, men en dag ringer det på telefonen. en röst svarar att det är agnes och att det var längesen sedan sist. cassiopeja känner inte igen rösten men de bestämmer träff senare samma dag. och agnes, ja vad ska man säga, skiljer sig lite från alla andra. de hittar på massvis med saker tillsammans och det är spännande att se hur deras bestyr slutar.

cassiopeja träffar även casper, som bor våningen över. de får en väldigt annorlunda kärlekshistoria som är både krånglig och fin. och även om slutet är fruktansvärt så är det samtidigt så himla fint.

boken är skriven av katarina sandberg och det är hennes första roman. jag skulle beskriva boken som annorlunda, rolig, spontan men även lite seg på vissa ställen. det kan hända saker då man inte förstår sammanhanget eller så. men annars en bra bok! kramar.
kommentarer
Trackback