vi är inte sådana som i slutet får varandra.
jag har haft ungefär noll inspiration de senaste dagarna och har inte riktigt haft tid att skriva, men nu är jag tillbaka för att stanna!
denna boken läste jag ut för någon vecka sedan och den var verkligen speciell. man fick läsa om cassiopeja svensson, med hemstaden intatuerad på underarmen, som flyttar från småstaden hon kommer från till huvudstaden. alla hennes vänner är rätt så tråkiga om jag får säga det själv, men en dag ringer det på telefonen. en röst svarar att det är agnes och att det var längesen sedan sist. cassiopeja känner inte igen rösten men de bestämmer träff senare samma dag. och agnes, ja vad ska man säga, skiljer sig lite från alla andra. de hittar på massvis med saker tillsammans och det är spännande att se hur deras bestyr slutar.
cassiopeja träffar även casper, som bor våningen över. de får en väldigt annorlunda kärlekshistoria som är både krånglig och fin. och även om slutet är fruktansvärt så är det samtidigt så himla fint.
boken är skriven av katarina sandberg och det är hennes första roman. jag skulle beskriva boken som annorlunda, rolig, spontan men även lite seg på vissa ställen. det kan hända saker då man inte förstår sammanhanget eller så. men annars en bra bok! kramar.
denna boken läste jag ut för någon vecka sedan och den var verkligen speciell. man fick läsa om cassiopeja svensson, med hemstaden intatuerad på underarmen, som flyttar från småstaden hon kommer från till huvudstaden. alla hennes vänner är rätt så tråkiga om jag får säga det själv, men en dag ringer det på telefonen. en röst svarar att det är agnes och att det var längesen sedan sist. cassiopeja känner inte igen rösten men de bestämmer träff senare samma dag. och agnes, ja vad ska man säga, skiljer sig lite från alla andra. de hittar på massvis med saker tillsammans och det är spännande att se hur deras bestyr slutar.
cassiopeja träffar även casper, som bor våningen över. de får en väldigt annorlunda kärlekshistoria som är både krånglig och fin. och även om slutet är fruktansvärt så är det samtidigt så himla fint.
boken är skriven av katarina sandberg och det är hennes första roman. jag skulle beskriva boken som annorlunda, rolig, spontan men även lite seg på vissa ställen. det kan hända saker då man inte förstår sammanhanget eller så. men annars en bra bok! kramar.
the fault in our stars.
igår var jag och mina vänner iväg och såg, enligt mig, världens finaste film. the fault in our stars.
filmen är så orättvis och hemsk, men samtidigt så himla fin. den svenska titeln, förr eller senare exploderar jag, kommer från när hazel förklarar för agustus att hon är som en granat. att en dag kommer hon att explodera och de runt om kommer bli skadade.
det är nog många av er som har sett filmen (eller läst boken) eller i alla fall hört talats om den, men jag tänkte berätta lite vad den handlar om.
hazel är sjutton år. när hon var tretton så fick hon cancer i lungorna. hennes föräldrar tror att hon är deprimerad då hon är hemma för det mesta, läser samma bok om och om igen och tittar på tv-serier hela dagarna. hennes mamma skickar då iväg henne till en stödgrupp där ungdomar med cancer samlas och pratar. hazel gillar inte att gå till stödgruppen egentligen men hon gör det för sin mammas skull. en dag när hon kommer till stödgruppen går hon in i augustus waters, som övervunnit cancer och varit fri från det i fjorton månader, och hela tiden under samlingen så fortsätter augustus att titta på henne.
filmen är så orättvis och hemsk, men samtidigt så himla fin. den svenska titeln, förr eller senare exploderar jag, kommer från när hazel förklarar för agustus att hon är som en granat. att en dag kommer hon att explodera och de runt om kommer bli skadade.
i filmen säger de också massa kloka saker som får en att tänka till.
den berör på så många sätt. jag både skrattade och grät flera gånger under filmen. den är verkligen superfin och ingen som ser den kommer ångra sig. kramar.
boktips! vi måste sluta ses på det här sättet.
jag älskade denna boken och var som fastklistrad från första till sista sida. detta är och förblir nog en av mina favoritböcker.
boken får mig att drömma ännu mer om paris, vilja lära mig mer och bättre franska och att tänka mer på framtidsdrömmar.
vi måste sluta ses på det här sättet heter den och är skriven av fantastiska lisa bjärbo och johanna lindbäck.
den handlar om hanna nitton år, som drömmer om paris, och jens tjugofyra år, som drömmer om en sovmorgon, som utan mening träffas en kväll. de pratar lite grann men sedan skiljs de åt. senare på tunnelbanan hem så kommer jens inflygande precis innan dörrarna stängs och de pratar och skrattar. men när hanna ska hem till sig och jens till sig vill de inte skiljas. hanna föreslår att ta en kopp té och fortsätta prata hos jens. och så blir det, ungefär.
boken får mig att drömma ännu mer om paris, vilja lära mig mer och bättre franska och att tänka mer på framtidsdrömmar.
den är som sagt helt underbar. säger bara: läs den! kramar.
